Angola

Det räcker inte med fred

Angola är ett stort land, till ytan jämförbart med Norden och ligger vid den afrikanska sydvästkusten. Folkmängden är runt 11 miljoner.

 

Angola har varit en portugisisk koloni ända sedan 1500-talet och det var inte förrän 1975 som landet äntligen vann sin självständighet. Men istället för fred utbröt ett nästan trettio år långt inbördeskrig mellan MPLA-regeringen, som stöddes av bland andra Kuba, och Unita, som i sin tur stöddes av apartheidregimen i Sydafrika och USA. I mitten av 2002 slöts till slut en fred som lade grunden till en återuppbyggnad av landet. Trots Angolas oljerikedomar, stora diamant- och guldresurser, rika fiskevatten och bördiga jordar har landet nästan lägst BNP i hela världen. Befolkningen odlar till nittio procent för husbehov och landet måste importera livsmedel.

 

 

Återuppbyggnaden av både infrastruktur, jordbruk och industri är väldigt närvarande i Angola i dag. Det märks att levnadsstandarden håller på att förbättras längs de stora huvudvägarna. Men återuppbyggnaden skapar även stora kontraster mellan platser och människor. Skillnaderna i levnadsstandard syns tydligast i huvudstaden Luanda. Oljebolagens nya skinande glashus står i skarp kontrast mot förstädernas knappt beboeliga hus, helt utan vatten och el.

 

Det långa inbördeskriget var förödande för Angola och dess befolkning. Miljoner människor flydde från sina hem, hundratusentals dog och barn förlorade sina föräldrar. Från mitten av 70-talet och framåt gav PS stöd till MPLA i form av sporadiska kläd- och materialsändningar. I början av 90-talet startades ADRA, en enskild organisation som ville satsa på att förbättra levnadsvillkoren för landsbygdsbefolkningen. PS kom i kontakt med ADRA genom Afrikagrupperna och 1993-94 skickades den första klädsändningen till organisationen. Eftersom ADRA genom sina kunskaper om landsbygden hade ett väldigt stort kontaktnät blev de en lämplig distributör för PS:s kläder. Genom ADRAs kontakter kunde man nå målgrupper man annars skulle ha väldigt svårt att nå.

 

ADRA är en landsbygdsorganisation som jobbar inom en mängd olika områden, exempelvis jordbruk, hälsovård, utbildning och demokratifrågor. ADRA har alltid arbetat med nödhjälp och fattigdomsbekämpning men nu när freden har kommit kan man mer och mer koncentrera sig på att förklara och bekämpa fattigdomens bakomliggande orsaker. Det räcker inte med fred, menar ADRA, för att Angolas folk ska kunna få det bättre måste de få möjlighet att påverka de politiska besluten. För att ADRA ska kunna vara med i den processen är det viktigt att nå ut till så många som möjligt och idag har ADRA förgreningar ut i de minsta byarna. Man uppskattar att man arbetar med runt 700 lokala organisationer och dessa i sin tur representerar över fyra miljoner människor.

 

PS:s samarbete med ADRA bestod till en början av att ADRA, genom sitt breda nät av lokalorganisationer, transporterade och distribuerade biståndskläder på den svårtillgängliga landsbygden. Under 1997 startade ADRA, tillsammans med PS och med Sidastöd, företaget Promodes för att ytterligare underlätta distributionen av kläderna och för att minska ADRAs ekonomiska beroende utifrån. Kläderna används både som kortsiktigt stöd och som ett medel att uppnå långsiktig utveckling. Det kortsiktiga stödet är en humanitär insats med krav på motprestation från målgruppen. Kläder och skor delas ut till dem som aktivt deltar i den lokala återuppbyggnaden, exempelvis reparationer av vägar och broar. Anständiga kläder och skor betyder mycket för individens självkänsla och möjlighet att vistas ute i samhället.

 

 

I och med freden 2002 har det akuta behovet av kläder minskat och då kom ADRA att bli en naturlig samarbetspartner för andra utvecklingsprojekt. Många av Emmaus biståndskläder säljs idag av ADRA och pengarna används bland annat till mikrokreditlån som lokala grupper förfogar över. I staden Huambo har man valt att använda mikrokrediten till dragdjursprojekt. Dragdjursprojektet består av en plog och två oxar. Att man valt att satsa på dragdjur istället för maskiner beror på att vägarna på landsbygden i princip är ofarbara, att tillgången på drivmedel är knapp och att verkstäder nästan inte finns. En annan stor fördel är att oxarna kan bli mat efter att de använts i jordbruket medan traktorer blir stående tills de rostar sönder.

 

De extra jordbruksprodukter som oxar och plog genererat har hittills till stor del stannat inom familjerna eftersom de fortfarande är i stort behov av mat. Det blir dock vanligare att ett överskott kan fraktas till och säljas på den lokala marknaden. Förutom att familjen får en inkomst och kan betala av lånet för oxarna innebär det också att familjen får ekonomisk möjlighet att köpa andra basvaror som salt, socker och olja. Det inbetalade lånet kan då användas till att köpa ett nytt oxpar till nästa familj som står på tur. Dragdjursprojektet är ett lyckat exempel på hur biståndskläder från Sverige blir till sysselsättning och försörjning för enskilda familjer och utveckling av hela landet Angola.

 

Situationen i Angola håller så sakta på att förändras från katastrof till utveckling. Men även om den omedelbara nöden är undanröjd är en stor del av befolkningen i behov av fortsatt hjälp och stöd för att klara vardagen. Återuppbyggnaden och tillväxten i Angola främst sker längs kusten och i de större städerna, men på landsbygden syns det inte någon ökad levnadsstandard från oljepengarna. ADRAs oförtröttliga arbete, trots små medel, med att satsa på och utveckla landsbygden är imponerande. Vårt stöd har därför främst riktats till landsbygden där behoven är som störst.

 

Mer information om Angola hittar du på:

Afrikagrupperna: www.afrikagrupperna.se

ADRA: www.adra-angola.org