Pressmeddelande

Olle Svalander springer 42 maraton för Västsahara

Olle Svalander ska i sommar springa en sträcka genom Sverige som motsvarar 42 maratonlopp för att samla in pengar till ett projekt för en skola i de västsahariska flyktinglägren. Han ska springa 42×42 kilometer. Varje maratonlopp motsvarar antalet år de västsahariska flyktinglägren funnits i Algeriet. Projektet kallas ”Hitta Hem” och löpningen startas i Timrå i norr och avslutas i Trelleborg i söder. Längs vägen letar Olle sängplats hos olika människor och för varje natt han får mat och husrum skänker han hundra kronor som oavkortat går till projektet. Dessutom vill han genom löpningen ge människor kunskap om situationen i Västsahara.

Fakta – Det här är Olle Svalander
Ålder:
48.
Sysselsättning: Författare, Journalist och förläggare.
Uppvuxen: Frufällan utanför Borås.
Bor: Skånes Sydkust tillsammans med sin familj och många djur.
Intressen: Motion med dragning åt ultralöpning.
Aktuell med: Projektet ”Hitta hem” där han ska springa 42 maratonlopp för att samla in pengar till skolmaterial för en skola i de västsahariska flyktinglägren i Algeriet.


Under 2015 pågick en flyktingkatastrof då många människor befann sig på flykt för sina liv. Inte sedan andra världskriget hade så många människor varit på flykt. Mitt under denna kris föddes en idé i Olle Svalanders huvud som kände att han på något sätt ville bidra till att hjälpa de människor som befinner sig på flykt. Olle, som har ett stort intresse för långdistanslöpning, kände han att ville inkludera just löpningen i sitt projekt för att samla in pengar åt flyktingar.
– Jag funderade på att springa till exempel från Lampedusa till Sverige eller från flyktinglägren i Grekland till Sverige men kände att det skulle bli för långt. Med denna tanke i bakhuvudet träffade jag Julia Finér på Emmaus Stockholm och då tog det här form. Jag kommer att springa genom halva Sverige!
Den totala distansen som han ska springa under 7 veckors tid motsvarar 42 maraton och detta innebär en stor ansträngning för hans kropp. Förutom den fysiska biten så kommer det även bli en utmaning att behålla ett starkt psyke under hela sträckan då man, enligt honom, tar ut sig fullständigt
– Jag fattade beslutet runt jul och sedan dess har det bara känts bättre och bättre. Jag har ökat träningen så mycket att jag har haft ont ibland, men jag har kommit i bra form och är väldigt stark fysiskt. Samtidigt, ju närmare det kommer desto längre känns det. När jag zoomar ut vägen på kartan i datorn ser det jättekort ut, men när man väl står där på marken är det jättemånga meter.

Under en så lång sträcka är det väldigt lätt hänt att hinder dyker upp längs vägen som ställer till problem. Det kan handla om väderförhållanden som gör det svårare att ta sig fram eller andra värre saker. Olle berättar att han är rädd att han kommer få problem med hälsporre eller inflammation då han haft problem tidigare. I ett svep har han som längst sprungit 11 mil men när han nu ska springa cirka 4-5 mil varje dag i 7 veckor finns det stor risk att hans kropp kommer ta stryk.

Efter att beslutet att genomföra sin idé med att samla in pengar till flyktingar var taget, var han tvungen att välja exakt vart han vill att pengarna ska gå. Valet föll till slut på en skola som ligger i de västsahariska flyktinglägren i Algeriet. Detta efter att han mött Julia Finér från Emmaus Stockholm som är engagerad inom Västsahara. Många känner inte till situationen för de hundratusentals västsaharier som befunnit sig i exil från sitt hemland i 42 år på grund av att Marocko ockuperar stora delar av Västsahara. Det kan vara svårt att känna till hur situationen egentligen ligger till då Västsahara varken uppmärksammas i media eller prioriteras bland alla andra problem och krig som finns i världen. Olle har nu fått chansen att sätta in sig mer i denna fråga.
– Det är ganska lätt att sätta sig in i den internationella politiken och konflikten, men det är väldigt svårt att få en uppfattning om hur det är för människor som lever i flyktinglägren. Ju mer jag ser av utvecklingen i konflikten desto mer känner jag att det är ett mycket sorgligt kapitel. Det är ett litet land med få människor, därför borde det gå att lösa! Jag förstår inte varför positionerna är så extremt låsta. Mitt fokus ligger på de människor som är där och deras visioner.
– Jag är journalist och vill gärna vara på plats, se saker och prata med förstahandspersoner. Det hade jag gärna gjort, för att ha en personlig relation till västsaharierna, men det gick inte nu. Därför har jag läst på och pratat med folk för att försöka sätta mig in i situationen på olika sätt, till exempel om den matkorg som flyktingarna tilldelas.

De västsahariska flyktingarna får livsmedel tilldelat till sig varje månad från World Food Programme (WFP). Även om distributionen av denna matkorg är nödvändig för västsahariernas överlevnad så är den inte tillräcklig när det gäller näringsämnen och andra essentiella ämnen. Som ett led i att försöka förstå sig på hur flyktingarna lever valde Olle att leva på dieten i två månader.
– Med hjälp av WFP:s hemsida räknade jag ut vilka näringsämnen som ingår i matkorgen och hur mycket det blir per dag och månad. Sedan gick jag till en mataffär och köpte en månadsranson för 360 kronor som jag levde på. Det är som att leva på en dollar om dagen i princip. Jag fick en helt annan syn på vad mat betyder. 360 kronor kan man lägga på krogen en vanlig kväll och det blev en hel månads mat för de pengarna. Maten var inte dålig, men efter bara två månader insåg jag att jag började få lite brist på till exempel mineraler och vissa vitaminer.
– Dessutom kom jag fram till att om jag ska kunna springa så måste jag träna och det kan jag inte på en sådan diet. När jag springer gör jag av med 5000–6000 kalorier per dag och dieten från WFP innehåller endast 2100 kalorier.

Rutten som Olle ska springa, börjar vid Timrå den 1:a augusti i år. Hur sträckan ser ut efter det kommer bestämmas efter var han hittar sovplats längs vägen. Det verkar dock troligt att rutten kommer gå via Örebro och mellan Vänern och Vättern då många hört av sig för att erbjuda sovplats i det området. Då hans mål är att samla in pengar till västsahariska flyktingar så uppmanar han de som vill skänka att sätta in pengarna på Emmaus Stockholms 90-konto. Dessutom kommer han själv skänka 100 kronor för varje person han sover över hos.
– Gensvaret har varit jättebra, folk är jättepeppade. Över hundra personer hörde av sig på en dag efter att jag gick ut med information i ett löparforum. Dessutom har folk satt in pengar, några satte in 420 kronor för att motsvara ett maraton. Vissa människor vill skapa event längs vägen för att samla in pengar, andra vill springa med en bit.

Då Olle ska bege sig ut kommer han att vara beroende av andra människors vilja att hjälpa, för att uppleva hur det är att vara helt utelämnad. Olle jobbar till vardags bland annat som journalist vilket därmed skulle göra det intressant för honom att skriva om det han ska utsätta sig för i relation till hur det är att vara flykting.
– Jag vill skriva om de upplevelser jag kommer vara med om, men det går inte att springa runt och tänka på intervjuer. Löpningen kommer att bli det jobbigaste jag gjort någonsin! Vad som kommer ut efteråt får jag ta då. Att hitta någonstans att bo är gemensamt för någon som luffar, är ute och springer eller för någon som saknar hem. Man blir beroende av andra människors vilja att hjälpa.
– Någon sa så här: Tänk vad många vänner du kommer träffa! Så hade jag själv inte tänkt. Det som är läskigt är att jag kommer vara fruktansvärt trött efter att ha sprungit i 4–5 timmar, då är jag också ofta frusen med låg energi vilket gör att jag är nere på en låg nivå rent socialt. Känslan av ensamhet kommer bli en utmaning, att orka gnugga på fastän man är trött. I början tyckte jag mest det var roligt och oroade mig lite för hur benen ska hålla, men nu när det närmar sig mer och mer tänker jag på att det kommer bli många timmar ensam med en massa bilar som susar förbi.

Julia som intervjuar Olle frågar honom om han har något emot om Emmaus Stockholm skulle försöka ragga politiker som kan springa med en bit av löprundan i ett försök att uppmärksamma projektet.
– Jag säger inte nej till dem som vill springa med. Men jag vill inte göra upp ett schema om när jag ska vara på en särskild plats. Meningen med att springa är inte bara för att sprida information om Västsahara utan även skapa en större medvetenhet. Samtal med människor gör mer än att bara se något fladdra förbi på Facebook. Det handlar inte om att komma fram fort utan jag stannar hellre någon dag extra för att hinna möta människor.

Olle och Emmaus Stockholm bjuder särskilt in Margot Wallström att springa en bit av vägen!

Sverige röstar för omförhandling av EU:s handelsavtal med Marocko – EU-dom till trots

Sverige röstar ja till omförhandlingar av EU:s handelsavtal med Marocko, trots att det görs i syfte att inkludera varor från ockuperade Västsahara. V, L och KD röstade emot i EU-nämnden idag men regeringens linje fick stöd av M, C och SD. 

– Det är alarmerande och uppseendeväckande att regeringen, som säger sig betrakta Marocko och Västsahara som åtskilda territorier, accepterar att Marocko ska förhandla med EU om ett avtal som ska gälla Västsahara. Det strider mot internationell rätt, säger Julia Finér, talesperson Emmaus Stockholm. 

Läs hela pressmeddelandet på vår MyNewsdesk

Feminism i de västsahariska flyktinglägren

Nyligen besökte Senia Bachir Abderahman Stockholm. Hon är född och uppvuxen i flyktinglägren i sydvästra Algeriet, där hennes familj har bott sedan 42 år tillbaka, då Marocko invaderade deras hemland Västsahara. Onsdag den 19 april ordnade vi ett samtal i vår butik med Senia Bachir Abderahman, Emmaus Stockholms informationsansvarig Anna Hakami och publik. Det blev ett interaktivt möte med diskussion kring Västsaharafrågan, kvinnors framträdande roll i flyktinglägren samt utmaningar för dagens unga västsahariska kvinnor.

För att få en verklig förståelse för det västsahariska folkets situation bör man besöka flyktinglägren belägna i den algeriska öknen, menar Senia Bachir Abderahman. Området kallas ”Djävulens trädgård” i och med dess karga landskap och stora temperaturskillnader mellan natt och dag och sommar och vinter. Då det västsahariska folket flydde hit 1975-76 fanns ingenting. Men i och med Marockos fortsatta ockupation av hemlandet påbörjades en samhällsuppbyggnad. För att stå fortsatt enade som nation, har det västsahariska folket byggt upp ett nationellt system mitt ute i öknen.

Senias skolgång påbörjades i flyktinglägren, senare på internatskola i Algeriet och efter det andra året i högstadiet fick hon ett stipendium och plats på en skola i Norge. Där lärde hon sig engelska, vilket ledde henne till universitetsstudier i USA. Efter det arbetade hon i Sverige en kortare period och sedan tillbaka till Norge för en magisterexamen. Idag arbetar hon på Afrikanska Unionen (AU) i Addis Abeba, Etiopien.

Sedan 1984 har Västsahara varit medlem i AU (dåvarande AUO), i och med deras inträde lämnade Marocko unionen. Trots att inga länder erkänner Marockos ockupation av Västsahara, har Marocko i år, efter skickligt lobbyarbete, återvänt som medlem i AU. Senia bedömer återkomsten som negativ och tycker man bör ställa sig frågan ”varför valde de att återvända nu och inte innan?”. Samtidigt menar hon att det ska bli spännande att se vad som kan hända då en ockupationsmakt sitter vid samma bord som det land de ockuperar.

På grund av striderna mellan Marocko och Västsahara blev kvinnors roll i flyktinglägren speciell. De västsahariska kvinnorna var de som distribuerade den hjälp som kom utifrån och byggde upp lägren – tält, skolor, sjukhus, politiska system och civilsamhällsorganisationer. De västsahariska kvinnorna skötte även samhällets administrativa rutiner och diplomatiska ärenden för att belysa den pågående konflikten. De utbildade sig, blev lärare – än idag består skolsystemet till 95 procent av kvinnor. Inom sjukvården förekommer mestadels kvinnliga sjuksköterskor och många läkare är kvinnor. Senia förklarar att det samhälle kvinnorna byggde upp, förenade folket trots krig och mycket svåra förhållandena.

Senia som för tillfället inte bor i lägren, berättar dock att hon ser en beklaglig, bakåtgående trend vad det gäller jämställdhet i det västsahariska samhället. Ursprungligen var folket nomader och deras samhällen matriarkat. Efter många år av liv under ockupation eller i flyktingläger och med influenser från grannländernas kultur har deras samhälle och normer förändrats.

Det är problematiskt att det idag finns få kvinnliga ledare och politiska förebilder för unga kvinnor att inspireras utav. Polisario är västsaharierna legitima representant enligt FN. De har sedan år 1973 representerat det västsahariska folket, och utgör styret i republiken Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken, Västsaharas stat. Vid självständighet kommer man öppna upp för flerpartisystem. Tidigare ingick 30 % kvinnor i parlamentet – idag endast 12 %. Att man som ung kvinna endast ser ett fåtal kvinnor i högt uppsatta positioner gör det svårt att se sig själv i dessa, säger Senia.

Däremot finns det många engagerade kvinnliga aktivister i projekt inom det västsahariska civilsamhället. Ofta utgör kvinnor dock en majoritet i projekts startfas, men i dess slutfas är de styrda av män. Senia menar att anledningen är de sociala förväntningar som numer finns på kvinnor. Efter möten förväntas hon återgå till hemmet och sköta alla dess sysslor. Men sådan var inte strukturen tidigare, berättar Senia. Hennes mormor var lärare på heltid vilket innebar att hennes morfar fick sköta hemmets bestyr. Hon tror att förändringen till stor del beror på influenser från andra kulturer, tv och internet, då dessa stereotypa könsroller inte tidigare präglat det västsahariska samhället.

Vad gäller utbildningsnivå, avslutar fler kvinnor än män sin universitetsutbildning. Trots att det är få män som tar examen, är det dem som sedan får jobben, medan kvinnorna återgår till hemmen. Senia får själv ofta frågan om när hon bilda sin egen familj. Hon menar att det krävs ett visst mod att gå emot dessa förväntningar. Dessvärre upplever hon att hennes familj på plats i lägren ofta blir ifrågasatta med många frågor kring hennes ovilja att anpassa sig.

Kvinnan har ansetts mycket viktig i det västsahariska samhället och tidigare tillåtits ha framträdande roller. Idag ser verkligheten annorlunda ut. Det är oroande och Senia föreslår kvotering som en möjlig lösning för att bryta detta mönster.

Det är en stor utmaning att under de speciella omständigheter det västsahariska folket lever under, återfå politiskt aktiva kvinnor. Men det finns unga, modiga västsahariska kvinnor som vill se förändring. Själv är hon övertygad; om unga kvinnor tillåts följa sin egen vilja och trivs i den roll de väljer, är det fördelaktigt såväl för henne själv, som för hennes familj och det västsahariska samhället i stort.

Avslutningsvis beskriver Senia hur det västsahariska folket känner en stor besvikelse inför internationella rätt som är på västsahariernas sida men där realpolitiken till sist styr och i många år har svikit dem. Hon uppfattar att det bland en del unga män finns en önskan om att återuppta den väpnande kampen. De är beredda att dö för sitt hemland, snarare än att spendera resten av sina liv i ett annat lands öken. Många i den äldre generationens som fått utstå krigets fasor och lidande motsätter sig den väpnade riktningen.

Det västsahariska folket har dock inte gett upp sin kamp utan är fortfarande lojala mot sitt land, sin frihet och värdighet. I den ockuperade delen riskerar man att bli misshandlad, arresterad eller kan plötsligt försvinna om man kämpar för västsahariernas rätt till självbestämmande. Trots det bedrivs en daglig kamp med att försvara sin nationalitet, identitet och kulturella symboler. Samma typ av kamp pågår för de västsaharierna i flyktinglägren som numer utgör basen för nationens politiska system och institutioner. Där lever de i exil i väntan på att få återvända till sitt hemland. Den dag de kan göra det vill de vara förberedda, berättar Senia.

 

Fartyg med konfliktmineraler från Västsahara stoppas

Ett fartyg lastat med fosfat från ockuperade Västsahara har stoppats vid en hamn i Sydafrika. Det sker några månader efter att EU-domstolen fastslagit att Västsahara och Marocko är separata territorier och att det västsahariska folkets godkännande behövs för utvinning och export av naturresurser från Västsahara. 

Fartyget NM Cherry Blossom ligger just nu ett par kilometer utanför Port Elizabeth i Sydafrika och tillåts inte åka vidare med sin last på uppskattningsvis 54 000 ton fosfat, som är värt över 5 miljoner US-dollar. Fartyget som var på väg till Nya Zeeland stoppades till följd av en juridisk process som initierades av Polisario, västsahariernas legitima representant enligt FN. 

”This is a non-renewable resource, one which needs to stay in the ground until the Saharawi people are given what is the basic commitment of the international community to choose their future.”, skriver Emhamed Khadad från Polisarios ledning i ett pressmeddelande. 

Marocko, som ockuperat Västsahara sedan 1975, exploaterar och exporterar stora mängder fosfat från ockuperat område i strid med folkrätten. Mineralen som används till konstgödsel säljs av statligt ägda marockanska företag till omvärlden. 

– Nu ser vi äntligen att en last med konfliktmineraler från ockuperat område beslagtas. Det här sker nu i Sydafrika och vi bör kunna förvänta oss att även europeiska länder ska följa internationell rätt, säger Julia Finér, talesperson Emmaus Stockholm. 

Stark kritik riktades mot EU då fartyget Key Bay, lastat med fiskolja från ockuperade Västsahara, i januari gick i land i Frankrike och lastade av utan att stoppas, i strid med EU-lag. EU-domstolen slog i sin dom den 21 december 2016 fast att Västsahara inte får ingå i EU:s handelsavtal med Marocko. 

Läs mer om fartyget i Reuters och WSRW:s rapportering.

Sverige svek Västsahara i säkerhetsrådet

Ännu en gång sviker FN Västsahara. I natt förlängde FN:s säkerhetsråd mandatet för MINURSO, den enda FN-styrka i världen som inte har mandat att övervaka brott mot mänskliga rättigheter. Trots att säkerhetsrådets resolution inte inkluderade ett utökat mandat röstade Sverige för resolutionen i ett enigt säkerhetsråd. 

– Sverige borde ha lagt ner sin röst. Nu signalerar man att man accepterar att MINURSO:s mandat inte inkluderar övervakning av brott mot mänskliga rättigheter och att säkerhetsrådets resolution är så obalanserad och svag, säger Julia Finér, talesperson för Emmaus Stockholm.

Förra året lade Nya Zealand ner sin röst med motiveringen att resolutionen inte levde upp till det ansvar som säkerhetsrådet har för Västsahara. Texterna i FN:s resolutioner har under åren urvattnats, det skrivs inte längre om ockupation eller avkolonisering. Att MINURSO står för United Nations Mission for the Referendum in Western Sahara, och att styrkans uppgift är att genomföra en folkomröstning där västsaharierna får utöva sin rätt till självbestämmande ignoreras i dagens resolution – ordet folkomröstning förekommer inte. 

– Resolutionen får det att verka som att det handlar om en konflikt mellan två jämbördiga parter, men det är en ockupationsmakt och ett ockuperat folk. Faktum är att frågan om Västsahara är en avkoloniseringsfråga. Vi vill se att Sverige tar ledarskapet för att se till att den folkomröstning som västsaharierna lovats, där självständighet är ett alternativ, genomförs, fortsätter Julia Finér. 

Resolutionen som antogs i säkerhetsrådet i natt nämnde inte heller den pågående uppmärksammade rättegången mot västsahariska människorättsförsvarare som demonstrerat i Gdeim Izik, Marockos exploatering av Västsaharas naturresurser eller EU-domstolens dom från december 2016 som fastslog att Västsahara inte får innefattas i handelsavtal med Marocko.

Så kan textilsvinnet minska

Idag skriver Dagens Nyheter om Emmaus Stockholms arbete med klädinsamling och second hand. Det bästa sättet att minska textiliers klimatpåverkan är att använda dem många gånger, skriver DN. Att handla second hand är därför ett klimatsmart val.

Enligt DN slänger en person i Sverige i genomsnitt 7,6 kilo textil i soporna varje år medan endast 2,4 kilo lämnas till klädinsamlingar. Emmaus Stockholm sorterar 350 ton textil varje år, men har kapacitet till att sortera mer.

– Vi skulle kunna samla in ännu mer och vill uppmana folk att skänka kläder och textilier till oss istället för att slänga i soppåsen, säger Brian Kelly, vice ordförande och sorteringsansvarig.

DN skriver att det krävs 1500 liter vatten, 1 kg kemikalier och 4-10 kg växthusgaser för att producera en t-tröja. Ett enkelt sätt för konsumenter att minska sin klimatpåverkan är att skänka kläder och textilier till ideella föreningar som ser till att kläderna återanvänds i den högsta grad som går. Genom att handla second hand bidrar man även till minskad nyproduktion.

– När man skänker kläder till oss eller handlar i våra butiker bidrar man också till vårt arbete med bistånd och mänskliga rättigheter, fortsätter Brian Kelly.

Emmaus Stockholm har två parallella mål: att ha så liten miljöpåverkan som möjligt och samla in så mycket resurser till bistånd och ändamålsenligt arbete som möjligt. Bland annat skickar organisationen kläder till de västsahariska flyktinglägren i Algeriet och stödjer västsahariska människorättsorganisationer.

Läs DN:s reportage om second hand och Emmaus Stockholms arbete och textilsvinnet. 

Facebook blockerar röster inifrån ockuperade Västsahara

Just nu pågår en uppmärksammad rättegång mot 24 västsaharier som fredligt demonstrerat för sina rättigheter i ockuperade Västsahara. Internationella observatörer på plats vittnar om en orättvis rättegångsprocess. Equipe Media, en grupp västsahariska journalister som rapporterar kring rättegången och vill påkalla omvärldens uppmärksamhet har precis fått sin Facebooksida blockerad. 

Marocko har ockuperat Västsahara sedan 1975 och är ansvarigt för systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter. Västsaharier som kämpar för sin rätt till självbestämmande riskerar misshandel, tortyr och långa fängelsestraff. Utländska journalister tillåts inte åka in i det ockuperade området och rapportera därifrån. 

Journalistkollektivet Equipe Media består av västsaharier som dokumenterar och sprider nyheter om människorättsbrott som begås mot västsaharier. De menar att det pågår en nyhetsblockad mot Västsahara och mitt under den pågående rättegången fick de reda på att Facebook hade blockerat dem från att lägga upp bilder och klipp på sin sida. 

I ett pressmeddelande uppmanar Equipe Media nu Facebook att ”kontrollera riktigheten i klagomål mot västsahariska informationssidor innan man genomför blockeringar och på så sätt undvika att bli medhjälpare till en repressiv stat som ägnar sig åt att begränsa yttrandefriheten”.

Sociala medier spelade en betydande roll i den Arabiska våren och gör det likaså för västsaharierna som lever under den marockanska ockupationen. I den pågående rättegången står 24 västsahariska människorättsförsvarare åtalade efter att de deltagit i ett protestläger i Gdeim Izik i Västsahara 2010 där tusentals västsaharier krävde sina grundläggande mänskliga rättigheter. 

Följ den pågående rättegången här.

Läs mer om protesterna i Gdeim Izik 2010 här.

 

Riksdagsledamöter springer maratonlopp för Västsahara

Idag springer de socialdemokratiska riksdagsledamöterna Mathias Tegnér och Eva Lindh Sahara Marathon. Loppet genomförs i Saharaöknen i sydvästra Algeriet, där 165000 västsaharier bor i flyktingläger sedan deras land ockuperades av Marocko. Deltagare från hela världen springer för att uppmärksamma att det finns en koloni kvar i Afrika, nämligen Västsahara.

Emmaus Stockholm träffade riksdagsledamöterna Mathias Tegnér från Tyresö och Eva Lindh från Linköping vid starten.

Läs mer på vår MyNewsdesk

Mathias Tegnér och Eva Lindh Sahara Marathon 2017 red

Svenskar springer maraton i öknen för Västsaharas frihet

Idag kommer en svensk delegation med medlemmar från Afrikagrupperna, Emmaus Stockholm, Emmaus Björkå, Emmaus Åland och Gävleborgs biståndsgrupp delta i Sahara Marathon – ett lopp till stöd för västsaharierna, vars land har varit ockuperat av Marocko i 41 år. Loppet genomförs i Saharaöknen i Algeriet där de västsahariska flyktinglägren är belägna.

– Vi vill visa västsaharierna att de inte är bortglömda. Vill Sveriges regering slå vakt om folkrätten måste frågan om ockuperade Västsahara och rätten till självbestämmande lyftas inom EU och FN, säger Julia Finér, talesperson för Emmaus Stockholm, en av dem som ska springa loppet. 

Läs mer på vår MyNewsdesk

Marocko utvisar svenska Amalie – portad från Västsahara

Måndag 23 januari 2017. Amalie Wuotila, 20 år, från Övertorneå har just blivit stoppad av marockansk polis från att åka till Västsahara. Hon och hennes reskamrater som var på väg till huvudstaden El Aaiún blev utslängda ur bussen för att polisen ansåg att de pratat med ”fel folk”, nämligen en västsaharisk kille.

– Vi blev just avslängda ur bussen mitt ute i ingenstans, säger Amalie Wuotila till Emmaus Stockholm. Det är väldigt stressigt, det är sex poliser som vill tvinga oss att åka tillbaka till Agadir i en pytteliten taxibil, fortsätter hon. 

Det var när bussen nådde en checkpoint utanför staden Tantan i södra Marocko vid 8-tiden svensk tid som marockansk polis beordrade Amalie, och hennes norska klasskamrater som hon reser med, att stiga ur. De nekas från att åka vidare till sin slutdestination, Västsaharas huvudstad El Aaiún. Gruppen tvingas nu att åka tillbaka norrut till den marockanska staden Agadir. 

– Jag ville lära mig mer om situationen och visa solidaritet med västsaharierna. Faktum är att ockupationen pågår och att det internationella samfundet inte tar sitt ansvar. Sverige som nu sitter i Säkerhetsrådet måste stå upp för västsaharierna och försvara folkrätten, säger Amalie Woutila, som till vardags studerar i Norge.  

I mars förra året utvisade Marocko delar av FN:s fredsstyrka som finns på plats i ockuperade Västsahara, och ännu har all personal inte tillåtits återvända. Sverige har under ordförandeskapet i Säkerhetsrådet nu i januari inte satt denna fråga på agendan. FN-styrkan MINURSO, vars mandat förhandlas i april varje år, är den enda fredsstyrkan i världen som inte har rätt att övervaka mänskliga rättigheter.

Uppdatering 22:00 svensk tid: Nu sitter Amalie och hennes fem vänner i en bil som eskorteras av två polisbilar och kör norrut i Marocko.

Vid frågor

Har du frågor om Emmaus Stockholms arbete så är du välkommen att kontakta informationsansvarig Anna Hakami på telefon 0737-84 52 22 eller skicka e-post: anna.hakami(at)emmausstockholm.se.

Vill du skänka

Kalendarium

Det finns inga kommande aktiviteter.

Kontakt
Stöd vår verksamhet. Betala in till vårt postgironummer, 90 03 97-1. Tack för ditt stöd!
Klicka här för att läsa om Svensk Insamlingskontroll. Extern länk till deras hemsida.